Usch...idag har jag verkligen känt mig otillräcklig och hjälplös som mamma. Många tårar har jag torkat bort från mina kinder, försökt att inte visa för dom små att jag varit ledsen... Jag önskar ibland att det fanns någon skola någonstans hur man som förälder ska göra i alla situationer för det är verkligen inte ett lätt jobb, det svåraste jag varit med om och helt klart det mest underbara.

 

Idag ringde dom från Valters förskola och berättade att han hade kräkts och jag kände en klump direkt, av många anledningar. Självklart det mest uppenbara, urk för magsjuka, finns väl ingen i hela världen som tycker bra om det. Sen förstod jag hur jobbigt min stora skatt skulle få det. Felicia är verkligen livrädd för allt som har med kräkas och magsjuka att göra, hon har verkligen fobi för det och får riktig panik. Och så även den här gången, ville inte lämna sitt rum, var bara ledsen och väldigt rädd, nästan hyperventilerade där inne =( Så samtidigt som hon verkligen behövde mig, så behövde Valter mig som låg hängig i soffan och som grädden på moset ville Vidar bara vara nära nära idag och var absolut inte nöjd när jag la ner honom. Kände mig totalt splittrad, och fruktansvärt hjälplös när det gäller Felicia, det är något jag inte riktigt vet hur jag ska hantera....kommer nog inte klara det själv heller utan för hennes skull måste hon nog få hjälp att på något sätt kunna hantera dom här situationerna...

 

Men nu har hon fått åkt och haft lite egentid med morfar och genast så glittrade det till lite i ögonen igen ♥♥♥