Jag lever... Men här kom vardagen och slog undan benen på oss, nee riktigt så illa är det inte =) Men jag har ju börjat jobba igen, har snart jobbat heltid i två månader och det är klart att det är lite annorlunda mot för att vara hemma och vara föräldraledig, men det har varit jättekul att börja jobba också, även om det gör ont i hjärtat över hur få timmar det blir hemma med barnen på en dag... Felicia min stora skatt trivs alldeles utmärkt i förskoleklass, träffat massa nya kompisar och tycker skola och fritids är fantastiskt roligt.

 

Stora anledningen till varför bloggen las lite på is ett tag var för att strax innan jag började jobba så upptäckte vi en alldeles underbar nyhet att det väntades en liten skatt till, veckor av fruktansvärd trötthet och ett hemskt illamående kom och jag la all min ork på familjen, vi njöt och var fantastiskt glada. Tyvärr så precis när dom "osäkra" månaderna var påväg mot sitt slut så slutade hjärtat att slå på den lilla och missfallet var ett faktum... Fruktansvärt tråkigt och jobbigt, det blir en stor sorg även om man vet att det är osäkert där i början. Men när man redan råkat ut för det här ett par gånger blir man lite bitter och tycker inte att de var min tur igen, men så är livet ibland. Samtidigt är jag glad att naturen fungerar som den gör för förmodligen var något fel och då får vi trösta oss med att det är bättre att det slutar såhär...

 

Men nu har jag hämtat igen mig både pyskiskt och fysiskt och jag behöver bara titta på de finaste skatter jag redan har och förstå att vi är väldigt lyckligt lottade. Vem vet, någon dag kanske det slutar på ett annat sätt ♥